Fiskimpex


Lena Lennartssons bild

Ja.. Vad ska vi säga. Igår brann fiskimpex.

Lillebror Oskar och en kille till jobbade igår när dom kände doften av rök. Helt plötsligt stod hela byggnaden i lågor. Oskar sa att det gick mycket fort. Men dom agerade helt rätt och ringde 112 direkt och sedan bar dom ut massa trycktuber ur byggnaden.

Vilken tur att inget hände dom.

Eld är så mäktigt och man kan inte göra så mycket när det väl har tagit sig. Sorligt att bara se något brinna ner. Men det viktigaste var ändå att ingen blev skadad eller innebränd. Tur var det.


Lisbeth Bechs bild

På bilden är Oskar i arbetskläderna. Hans skor, kläder, mobil och plånbok förstördes. Så har får så fint gå i sina gummistövlar! Han var nog förvånad och chockad över hur fort det gick.


Dagens skratt!

Dagen skratt bjuder Anders Ingerstedt på!

Historien Handlar Per Kindberg


  • Anders Ingerstedt Jag vet inte om denna historia är sann, Ni kanske vet?

    Per hade fråntagits sin cykel då han kolliderat med en bilist efter vinglig framfart på Storgatan. Han var upprörd över detta och meddelade sina vårdare att han lika gärna kunde hänga sig då.

    På kvällen när allt skulle släckas ned så saknades Per och en av vårdarna kom ihåg vad han sagt och paniken över Pers försvinnande bröt ut.

    Efter en stund började man söka i parken runt omkring och då finner man Per. Hängande i ett rep från en gren på ett träd, som han bundit runt midjan.

    "Men Per, vad gör du här?"
    "Jag har hängt mig"
    "Men det kan man ju inte göra om midjan. Skall man hänga sig så sätter man repet runt halsen"
    "Är du inte klok", svarar Per, "då kan man ju dö ju"

Lärare

Hej! Idag har det varit söndag och förfrågningarna om att gå med i facebookgruppen ramlar in hela tiden. Det är skoj :) Hoppas på att det dyker upp fler roliga bilder. Så det är bara till att ta fram era gamla album och dela med er!





Kicki Bohman hade lagt upp denna bilden på henne själv och Mona Burman. Jag hade själv aldrig den turen att ha henne som lärare men min storebror Johan hade henne. Hon verkar va en superbra lärare!

Men jag har haft flera andra minnesvärlda lärare. Jag hade Bo Olsson som lärare på mellanstadiet, han hade verkligen sina roliga stunder! Minns hur han brukade läsa om Bilbo Baggins för oss, om hur han hittade på sånger som fick oss alla att vika oss av skratt. Finns en sång om en "kamelkontakt" med en melodi från Cornelis Vreeswijk - turistens klagan,  som jag och min barndomsvän Anna Nilsson alltid sjunger på när vi ses. Ni vet den.. Den glömmer jag aldrig!
Sirvi Rasberg glömmer jag heller aldrig.. Verkligen en speciell kvinna! Man undrade alltid om hon var nykter hehe.. Men hon bjöd alltid på pepparkakor! Hon dog strax efter att jag haft henne. 

Vem av oss har inte spelat ukulele med Gunnar Boräng? Jag har!

Sen så har vi ju modesty Bengt!

Men den bästa läraren jag någonsin haft måste vara Ronny Westerlund. Jag hade han i historia i gymnasiet. Jag hade inte en aning om vem han var innan vi hade den första lektionen. 

Hela klassen sitter i klassrummet och väntar på läraren vi inte träffat innan. Det snackas till höger och vänster och det är ganska mycket oljud i klassrummet. 
Då kommer Ronny in i klassrummet. Går lugnt fram till katedern. Ställer sig och tittar ut över ungdomarna som fortsätter att snacka med varandra.
Helt plötsligt ställer han sig på en stol och börjar skrika rakt ut.
Och oj vad vi tystnade fort. Vilken pondus den mannen hade. 
Sen ber han att någon av oss också ska komma fram och skrika men det var ingen som vågade! Från den dagen lyssnade alla på han. Och ingen kom försent. För han låste dörren när lektionen skulle börja. Ingen sa emot han och historia har aldrig tidigare varit så intressant. 

Hela terminen snackade han om en film vi skulle få se på sista lektionen som han kunde garantera att folk i klassrummet skulle svimma av. Ingen trodde givetvis på det. Men sen kom den där sista lektionen. Han sätter igång en dokumentärfilm om några urinvånare som skär med moraknivar eller liknande i benen på varandra. 
Pang.. där svimmade den första.
Sen fortsätter filmen, pang.. där svimma nästa.
I slutet av filmen skär dom med den här morakniven i magen och pang.. nästa man går ner för räkning!
Helt sjuk film. Det blev ingen skollunch den dagen!


Maila!

Hej alla. Ja då kom facebook gruppen med i tidningen. Det känns kul! Är så glad för alla som skriver så snälla saker med. Det värmer verkligen. Hoppas att ni alla försätter med att lägga upp bilder och berättelser. Är så kul att läsa! Har ni någon längre berättelse eller annat kul så maila gärna det till mig så kan jag publicera det här på bloggen åt er. Allt som handar om Simrishamn är av intresse! Även om det är grejer som är på gång, så dela med er! Tillsammans gör vi Simrishamn lite roligare :-) Min mailadress är [email protected]

Snö

Vintrarna var hårdare förr. Men ganska hård 2010 ändå..


Julen 2010 och vintern överhuvudtaget var nog den snöigaste och kallaste vintern jag upplevt. Vad jag kan komma ihåg iaf! Det hade snöat riktigt mycket på lille julafton, vägarna var avstängda ut ur staden och det var allmänt kaos. Jag själv som bodde på Ekegatan då skulle gå hem till mor och far på julaftons morgon. Dom bor nedanför sjukhuset och jag klädde på mig och jag som älskar snö tänkte att "det här ska bli kul" Väl ute ur marklägenheten tänkte jag.. JÄVLAR VAD SNÖ! KUL! Jag börjar traska och funderar på om jag ska gena över granngården och gå ut vid jysk och sedan gå på vägen ner mot rondellen, eller om jag ska ta skönadalsbacken. Jag bestämde mig för att gå på stora vägen.

Det var ett dumt beslut! Jag hann inte komma längre än till granngården då jag har snö upp till knäna. Där inne på gården hade det blåst upp enorma drivor och tillslut fastnade jag.

Jag kom halvvägs och tänkte ska jag vända eller fortsätta?

Jag fortsatte. Vid denna tiden hade jag snö upp till midjan. Det var nästan totalt omöjligt att gå. Kunde liksom inte lyfta mina ben tillräckligt högt.
Här någonstans byter jag metod och lägger mig på sidan och börjar tumla fram. Det var en något bättre metod fram tills att jag brakar igenom snön (hoppas ingen såg mig)

Men efter många om och men lyckas jag ta mig ur snön och ut till jysk. Jag var helt utmattad! Jag fick ringa far som grävde fram sin bil och hämtade mig. För vägen var skottad.

Jag skulle ha gått skönadalsbacken. Den hade dom tydligen hunnit skotta. Det visste inte jag..

Sedan dess har jag varit tjejen som gick fast i snön!

Att hälsa, är det svårt? Hej!

Jag sitter på skåneexpressen 3 på väg hem från jobbet. Satt och funderade på hur olika simrishamnare är jämfört med kristianstadsbor. För oss simrishamnare är det så naturligt att man hälsar på någon du möter på trottoaren. För mig känns det så dumt att bara gå förbi. Hälsar jag på någon jag möter i Kristianstad så kollar dom bara konstigt. Speciellt tanter och gubbar brukar man va extra trevliga mot men det går inte i kstad för då tror dom bara att jag ska råna dom eller något. Det är knappt så grannarna hälsar. Är det verkligen så det ska va? Ska man inte hälsa på folk? Jag försöker sluta hälsa på alla i kstad numera för att inte jag ska va den konstiga. En annan sak jag har tänkt på är att när man befinner sig utanför Skånes gränser så varje gång man stöter på någon från sillastan så säger man. -åh, dom är från Simrishamn, dom känner jag! Fast man egentligen bara vet vad dom heter! Fast jag gillar det. Jag gillar att vi håller ihopa, hälsar på varandra och är stolta över var vi kommer ifrån! Det får vi fortsätta med!

Berättelser

Är det någon som har berättelser att dela med sig av så gör för allt i världen det!

    • Lisbeth Bech Det var en tant som skulle varit 119 år, hon blev 99 år..hon berätta om när spanska sjukan för mig i sin schalett,raggigare och förkläde..den börja 1912. Hon sa att de la människorna i en djur balja med ett laka o fyllde på is, sen stoppade de ner den sjuka där för att få ner febern. Då titta hon på mig med en blick jag ALDRIG glömmer ( precis som hon kom på det nu )... Inte konstigt de dö, de frös ju ihjäl....
      för 9 timmar sedan via mobilen ·  · 3
    • Lisbeth Bech Samma kvinna sa också jag glömmer aldrig när den första människan kom på en cykel i byn...man trodde inte den var riktigt klok...:-)

    MINS även när gatsoparna drog en två hjulig vagn med en tung soptunna på , den var även utrustad med skyffel o en riktig ,ja nu menar jag RIKTIG HEXKVAST, mannen som skötte den svingade fram o tillbaka med kvasten O så var det rent o snyggt i gen.! dessa kvastar fans även att skåda i hamnen o ute i sjön,,det sades att det var påsk kärringar som störtat när de var på väg till Blåkulla,om detta är sant vet jag som vuxen inte med garanti om än! men låter det stanna vid den historia som jag lärt mig,! någon säger att de markerada ut grund o farleder,! ja som folk kan hitta på, tror att de är fulla av lögn!!!!

    Jag minns en farbror med en stor maskin av järn. Vi kallade den stensättestöt. Han gick omkring med den och slog ner gatsten vid omläggning. Bedoom,bedoom, det kändes i hela kroppen och inte ens den minsta bomullstuss hade han i öronen! Jag tror han hette Lundgren....



Stranden

Det finns nog inte många som kan älska våran strand så mycket som vi Simrishamnare. Jag själv är en väldigt stark annhängare av våran "grus" och det är väldigt viktigt att det heter just "grus" och inte "sand"
Hur praktiskt är det inte att bara kunna borsta bort grusen? Överallt annars har man sanden med sig hem. Man har den i flabben, i hårbotten, i bikinin, i underredet. Skulle man av en händelse råka ha med sig lite simrishamnsgrus hem så landar den i så fall i toaletten när du sätter dig för att kissa.
Jag vet inte hur det är för er men jag svär varje gång jag är på en strand där det är långgrunt. Man behöver gå flera kilometer ut i havet för att ens kunna doppa knäna. Tacka vet jag tobisvik. Där man kan häva sig i ett iskallt östersjön tack vare att man bara behöver ta ett steg för att doppa sig. Sen är det ett rent helvete att försöka ta sig upp ur havet i uppförsbacken mot torra land.
Men det går iaf fort att doppa sig!
Och man kan garantera en brun eller röd rygg efter en dag på våran strand. Då man alltid sitter med ryggen mot solen. Tänk att du slipper bränna näsan. Och det är ju helt okej att sova på mage i sängen på kvällen bara för att få vara på stranden!
Våran grus är till och med så perfekt att den förr i tiden såldes till ett reningsverk i saudiarabien!
Sen har vi det stora nöjet att simma till hopptornet. Det perfekta sättet att fördriva tiden på en varm sommardag! Men se upp för bultarna som sticker upp!
Sist men absolut inte minst är att du kan tappa din bulle i grusen och sen plocka bort grusen. Gör om det i borrby strand om du kan! Där hade du fått slänga skiten!
Alla har vi väl hört måsjävlarna komma gående på stranden och säga "Guuud vilken obehaglig sand!"
Men jag säger
-Fuck you i love it! Och det heter GRUS!


Bild uppladdad av Micael Widerberg. Tågspåret användes för att transportera grus
Upplagd av Una Mether
Lena Lennartsson
Lena Lennartsson. Simtävlingar 1946
"Badhytterna ersatte de gamla kallbadhusen. 1905 inleddes servering i en mindre strandpaviljong, som uppfördes högst uppe på stranden, på resterna av Stenbocks norra skans. Denna paviljong utökades så småningom med glasveranda på tre sidor. 1931 uppfördes två "enmansbadhus" med veranda, och året därpå tilkom övriga hytter" Bild och text Lena Lennartsson.

/Emma

Kläder

Jag har ett intresse för historia egentligen. Fast att jag aldrig tänkt på att jag verkligen har det. Har alltid gillat att kolla på filmer som utspelar sig förr. Älskar hur folk klädde sig och att man tänker hur annorlunda allt var.
Nu när det dyker upp massa gamla bilder från Simrishamn känns det väldigt kul. Tänk vad saker och ting förändras med tanke på hur man klädde sig då och hur man klär sig nu
Jag skulle gissa på att denna bilden är minst 60 år gammal. Putsen på kyrkan togs bort 1953.
Tycker ni inte att det är spännande att se hur fina folk var förr? Dom klädde upp sig på ett helt annat sätt än vad vi gör nu. Hur skulle den tidens människor reagerat om dom sett alla djupa urringningar och håliga jeans som används nu? Micael Widerberg la upp denna bilden
Om denna bilden hade varit i färg.. Hur mycket färg hade då synts på kläderna? Känns som att alla rockar är svarta! Har jag fel? På bilden är det äggapickning vid hamnen på 40-talet. Denna bilden har Lena Lennartsson delat med sig av
Denna bilden från en IFK karneval på 60-talet blev jag väldigt förvånad när jag såg. Attans vad korta kjolar. Fast.. tänker man på Rios karneval är väl detta väldigt påklätt! Bilden har Lena Lennartsson också lagt upp
Denna bilden som Gertie Nilsson lagt upp tycker jag är helt underbar. Så fina.
Här är hennes ord om bilden
"När det var söndag på 50-60- talet blev vi barn finklädda och skulle gå på promenad på stan. Här är skräddare Mårtensson glyttar. Thomas, Naimi och jag i sjömanskappa och vit hatt. Det kan vara omkring 56-57. Vi har antagligen varit, eller skall gå och köpa glass vid hamnen. Fotot är tagit på gården på Regeringsgatan5, där bodde Nils Olsson och vår Mors moster jobbade där som hushållerska. De två
pågarna är Bosse(på trehjuling) och Bengt Lindwall, barnbarn till Nils Olsson. De bodde i Kristianstad, men var ofta och hälsade på sin morfar. Nils Olsson kunde sjunga skillingtryck, med massor av verser. Tex. Elvira Madigan och I en sal på lasarettet. Många gånger har jag suttit i deras kök, druckit kaffe och doppat skorpor, och lyssnat på "Farbror Olsson".
Här är ännu en fin bild som lagts upp av Micael Widerberg.

Starten

Hej! Jaha.. Då har det kommit en ny blogg till världen. Jag kan inte lova att den kommer att bli bra. Men jag kan lova att den kommer handla om våran hemstad Simrishamn (som ni kanske förstått av bloggens namn)
Anledningen till att jag gör denna bloggen är för att jag fått en del förfrågningar från facebookgruppen "Du vet att du är från Simrishamn när.." vad som ska göras av den gruppen. Så jag tänkte att jag ska lägga in bilder och en del berättelser från den sidan här. Finns en hel del kommentarer, berättelser och bilder som är för bra för att glömmas bort.
Vill även passa på att säga ett stort tack till alla som kommer med varma ord angående sidan!

Välkommen till min nya blogg!


Om

Min profilbild

Emma Bech

Hej! Jag heter Emma Bech. Jag kom till världen på ystad bb den 18 december 1987. Har spenderat 23 år i Simrishamn, men förra året hittade jag kärleken i Kristianstad och valde att flytta. Så denna bloggen och facebookgruppen "Du vet att du är från Simrishamn när.." hjälper mig att hålla min hemlängtan under kontroll! Jag är ingen mästerbloggare eller speciellt bra på att stava och formulera mig. Men jag ska göra vad jag kan för att göra denna bloggen bra!

RSS 2.0